Ett vårbröllop i Tranås

vårbröllop i tranås fotograf Sandra Hila ekebergsparken

Ekebergsparken i Tranås

I Småland finns många kulturhistoriska miljöer. Tranås bjuder på en rad fina platser för porträttfotografering. Just detta bröllop ägde rum precis när vår övergår i sommar. Jag mötte brudparet vid Ekebergsparken och där tog vi bröllopsporträtten. Det var så fint när alla blad var sådär sprakande gröna som de är när de precis har slagit ut. På marken låg en matta av liljekonvaljer och små puffar av väldoft slog emot oss när vi vadade genom blomsterhavet. Ekebergsparken är en plats som jag verkligen kan rekommendera som porträtt-location.

Badhotellet i Tranås

Efter porträttfotograferingen i Ekebergsparken tog vi oss in till Tranås centrum och till Badhotellet som ligger där. På badhotellet hade brudparet gjort sig i ordning och vi tog ytterligare porträttbilder i hotellets fina miljöer. Badhotellet i Tranås är ett av Sveriges äldsta kurhotell och har funnits sedan 1899. Jag gillar verkligen att fotografera på platser som har en historia. Det ger en extra dimension i bilderna.

Sommen grävdes fram av en ko

Sommen är en av norra Smålands vackraste sjöar. Där ägde vigseln, middagen och festen rum. Det finns en berättelse om hur sjön Sommen blev till. Det var så att en galen och väldigt förbannad ko, även kallad sommakoa, krafsade upp ett stort hål i marken. När hålet fylldes med vatten blev det sjön Sommen. Men kon var inte ensam med att lalla runt i norra Småland. Det fanns även en trollkarl, Some. Han stängde in den arga kon i en grotta. Där inne bor hon än, och tur är väl det. För om hon någonsin kommer ut ur grottan så kommer hon att förstöra världen, sägs det. Livsfarlig ko, det där.

Charmiga gäster

Jag minns särskilt en rolig sak med detta bröllop. Bruden har sitt ursprung på Balkan. Det har jag också. Jag är inte särskilt bra på att tala serbokroatiska men jag förstår precis allt som andra säger. Det var dock ingen av gästerna som visste om mitt ursprung utan alla förutsatte att jag var svensk. En del av de influgna gästerna pratade med mig på serbokroatiska i hopp om att jag skulle kunna gissa vad de menade. Jag svarade på engelska för jag ville inte skämma ut mig, men vi hade en helt problemfri kommunikation. Det var först sent på kvällen som en av dem kom på att jag mycket väl förstod vad de sa. Stort hallå uppstod! De tvingade mig att prata serbokroatiska med glada utrop och uppmuntran för varje knaggligt ord som jag lyckades klämma ur mig. Det var ett festligt bröllop som jag kommer att minnas länge!

Majda & Richard